LÄS

Skolalgebra

För många elever i grundskolan är algebra ett förvirrande avsnitt i matematikundervisningen. Genom läroböckerna ställs de snabbt inför uppgifter som handlar om att skriva uttryck eller att förenkla uttryck, formulera ekvationer till problem och lösa ekvationer av typen 3x + 4 = 2x – 2. Detta ger få ledtrådar till vad algebra är. Det vore önskvärt att eleverna fick närma sig algebra mer strukturerat. Den algebra som vi arbetar med i grundskolan tycker jag kan delas in i tre delar. Första delen brukar jag benämna algebraiskt tänkande. Det handlar om att använda variabelbegreppet för att kunna lösa uppgifter där det finns relationer mellan objekt, t.ex. relationen i ålder mellan personer samt deras gemensamma ålder. Andra delen brukar jag benämna algebraisk grammatik. Den består av konventioner och notationer. Här ska eleverna exempelvis lära sig att 2x = 2 · x och att 2x + x = 3x. Tredje delen är modellering. Det innebär att kunna översätta en vardaglig händelse eller något utommatematiskt till ett algebraiskt uttryck.

I artikeln ”Från Fibonacci till algebra” beskrev jag aktiviteter som hjälper elever att förstå varför algebra är ett effektivt verktyg i många problemlösningssituationer. Aktiviteternas enkla samband blir gradvis alltmer utmanande, mängden information och relationer överskrider det som vi kan hantera med huvudräkning och enkla stödanteckningar, och eleverna kommer till en punkt då de upplever att de behöver ett nytt verktyg för att kunna lösa problemet. För att kunna hantera de anteckningar som då görs, med hjälp av någon form av algebraisk representation, är nästa steg viktigt. I många läroböcker brukar detta vara lektion ett, men enligt mig är det självklart att detta avsnitt kommer efter uppgifter som kräver algebraiskt tänkande.

Strävan att skriva uttryck i enklaste form ställer till problem för eleverna. För några år sedan började jag be mina elever att sätta ut de multiplikationstecken som inte syns och märkte att en väsentlig del av problem med notation och förståelse försvann. Skillnaden mellan hur uttrycken 2(3 + x) och 2 · (3 + x) uppfattas är gigantisk.

För att träna detta använder vi bl.a. övningar som påminner om sudoku. I de första matriserna ska eleverna addera uttryck, och de kan bara fyllas i om algebraiska förenklingar görs. Matriserna går lätt att utveckla genom att antalet rader och kolumner ändras samt att addition byts till multiplikation. De som vill ta det ytterligare ett steg kan göra en matris med division och hamna i polynomdivision. Det finns möjligheter för alla att få utmaningar.

Eleverna vill gärna göra egna matriser. Ge dem det i läxa, med tillägget: så få utsatta uttryck som möjligt – likt sudoku – men ändå lösbart. Låt dem sedan lösa varandras matriser.

Per Berggren

Uppgifter

1.  Vad menar textförfattaren att den sudokuliknande övningen ska träna eleverna i?

  • Förmågan att hantera algebraiska uttryck.
  • Förmågan att lösa avancerade algebraiska problem.
  • Förmågan att uppfatta algebraiska relationer mellan objekt.

2. Vilken uppfattning har textförfattaren om de tre delarna i skolalgebran som han räknar upp?

  • Eleverna bör lära sig algebrans grammatiska grunder först av allt.
  • Eleverna bör behärska modellering innan de utför algebraiska aktiviteter.
  • Eleverna bör öva sig i algebraiskt tänkande innan de lär sig algebrans konventioner.

Bakläxa i Arbetsdomstolen

Arbetstagarskapet är tvingande till arbetstagarens förmån. Det har sin grund i den juridiska principen att en arbetsgivare och en arbetstagare inte kan avtala om att ett arbetsavtal inte är ett anställningsavtal.

Trots att arbetstagarskapet är tvingande till arbetstagarens förmån kan den som är anställd förfoga över sitt arbetstagarskap genom att träffa avtal om att anställningsavtalet ska upphöra. Då gäller endast de allmänna avtalsrättsliga regler som återfinns i vår allmänna avtalslag. Av särskilt intresse är avtalslagens regel om svek, 30 § avtalslagen.

Avtalslagens regel om ogiltighet vid svek innebär att om part har ”svikligen förlett” motparten så kan avtalet ogiltigförklaras. Vad menas då med svek i detta sammanhang?

Svekregeln innehåller två kriterier. För det första ska det handla om en lögn. För det andra ska det vara fråga om en lögn som objektivt sett kan sägas ha haft betydelse för partens benägenhet att träffa avtal.

I en aktuell dom (AD 2011 nr 92) har Arbetsdomstolen ogiltigförklarat ett avvecklingsavtal med stöd av 30 § avtalslagen. En kvinna, som träffat ett avtal om att hennes anställning skulle upphöra mot viss ersättning, kunde bevisa att arbetsgivaren hade uttalat en osanning (att arbetsbrist förelåg) och att osanningen objektivt sett hade haft betydelse för hennes träffande av avvecklingsavtalet. Svekregeln var därmed tillämplig och domstolen ogiltigförklarade avtalet.

Bevisbördan vid tillämpning av ogiltighetsreglerna i avtalslagen ligger på den part som hävdar ogiltigheten. I det aktuella fallet kunde arbetstagaren bevisa att arbetsgivaren hade lämnat felaktig information om påstådd arbetsbrist, när det i själva verket förhöll sig så att arbetsgivaren avsåg att rekrytera.

Domstolen bedömde att lögnen objektivt sett hade betydelse för arbetstagarens agerande. Om arbetstagaren vetat om de riktiga förhållandena skulle hon inte ha ingått avtalet, åtminstone inte på de aktuella villkoren.

Regeln om svek i avtalslagen handlar om tillit. Parter i ett avtal ska kunna lita på varandra så att uttalade lögner eller förtiganden av väsentliga omständigheter i princip medför att träffat avtal är ogiltigt. Detta gäller alltså även i arbetsrättsliga sammanhang.

Tommy Iseskog

Uppgifter

3. Vad var innebörden av det avtal som kvinnan ingått och som diskuteras i texten?

4. Vad bör AD:s utslag rimligen ha inneburit för den berörda kvinnan, om man följer textens resonemang?

  •  Att hon fick ekonomisk kompensation.
  •  Att hennes anställning fortsatte.

Vårdcentraler och psykologer

Sveriges Psykologförbund har kartlagt tillgången till psykologer vid landets samtliga vårdcentraler. Patienters tillgång till psykologer – en kartläggning av landets vårdcentraler (2009) visar att endast 260 av landets cirka 930 vårdcentraler har psykologer anställda. 151 vårdcentraler saknar helt tillgång till psykolog. Och mer än hälften av alla vårdcentraler har varken anställda psykologer eller vårdavtal med privatpraktiserande psykologer.

Mahlin Olsson, utredare på Psykologförbundet, har gjort kartläggningen.


– Kartläggningen visar en fördubbling av antalet anställda psykologer, jämfört med kartläggningen av tillgången på psykologer på vårdcentraler som Socialstyrelsen gjorde 2007, och det är ju bra. Men Psykologförbundet vill att det ska finnas psykologer på samtliga vårdcentraler i landet. Det ska vara samma vård för alla oavsett var man bor eller hur mycket pengar man har, säger Mahlin Olsson.

Skillnaderna i landet är stora. Dalarna har inga psykologer anställda och heller inget vårdavtal. Örebro saknar anställda psykologer på sina vårdcentraler och i Östergötland har endast tre procent av vårdcentralerna anställda psykologer. I Stockholm saknar tre av fyra vårdcentraler anställda psykologer. Gotland är ensamt om att ha anställda psykologer på samtliga vårdcentraler.

Majoriteten, 82 procent, av samtliga vårdcentraler drivs i offentlig regi. Skillnaderna mellan privata och offentliga vårdcentraler är stora. Endast två procent av de offentliga vårdcentralerna har avtal med privatpraktiserande psykologer, jämfört med 20 procent för de privata vårdcentralerna. 90 procent av fallen kommer via remiss.

Av de offentliga vårdcentralerna är det endast 30 procent som har anställda psykologer, medan 43 procent av de privata har anställda psykologer.

– Vi vill med denna kartläggning väcka opinion och debatt. Vi har lagt ut hela listan med landets samtliga vårdcentraler på Psykologförbundets hemsida så att alla kan gå in och läsa och se vilka vårdcentraler som har anställda psykologer och vilka som har avtal med privatpraktiserande psykologer, säger Mahlin Olsson.

– Förbundet vill att människor ska kunna ringa direkt till en psykolog på sin vårdcentral, utan att behöva gå via en läkare. Enligt våra undersökningar vill de flesta ha psykologisk behandling, inte medicin i första hand, fortsätter Mahlin Olsson.

I kartläggningen, som gjordes under fyra veckor i maj och juni 2009, har 894 av 930 vårdcentraler besvarat frågorna, vilket motsvarar 96 procent av samtliga vårdcentraler.

Kajsa Heinemann

Uppgifter

5.  Vilken vision för vården har Psykologförbundet, enligt texten?

  • Mer jämlikhet.
  • Mer privatisering.
  • Mer öppenhet.
  • Mer konkurrens.

6.Skillnaderna i tillgång till psykolog vid vårdcentral varierar inom landet. Ger texten någon förklaring till detta, och i så fall vilken?

  • Ja, vårdcentralerna prioriterar medicinsk behandling framför psykologisk.
  • Ja, en övervägande andel av alla vårdcentraler drivs i offentlig regi.
  • Ja, det går oftast inte att få en direkt kontakt med psykolog i nuvarande system.
  • Nej, texten ger ingen förklaring till detta.

Förvildade hjärtan

Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga (1891) mottogs av ett antal litteraturkritiker på ett förringande sätt. Lagerlöf ansågs vara en författare som skrev utifrån en muntlig tradition – en ”sagotant” – och betraktades som varken intellektuell eller nyskapande. Romanen fann man vara både enkel och naiv. (Ett fåtal kritiker gick mot strömmen och beskrev romanen som modern.) Senare studier har reviderat denna (läs: ålderdomliga) uppfattning om Lagerlöfs gärning, och Vivi Edström framhåller i sin biografi om Selma Lagerlöf (Livets vågspel, 2002) verket som ett paradigmskifte beträffande både konstfullhet och politisk medvetenhet.

Det är ur detta varierade mottagande som Jenny Bergenmar hämtat inspiration till sin avhandling Förvildade hjärtan. Livets estetik och berättandets etik i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Bergenmar betonar att verkets ställning, såväl ur ett samtidsperspektiv som ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, kräver en studie av dess förhållande till samtidens filosofiska och estetiska strömningar, och att det är än mer nödvändigt eftersom författaren är en kvinna.

Det är genom de olika romanfigurernas förhållande till omvärlden som tidens filosofiska diskussioner gestaltas. Detta förhållande är könsbundet: enligt Bergenmar bidrar den upproriska stämning som råder i romanen till att förändra de kvinnliga romanfigurernas status som medborgare. Den retoriska figur som Lagerlöf använder för att skildra tillståndet av samhällelig och mänsklig oordning är omkastningen. Framför allt ser Bergenmar omkastningen som ett sätt att rubba ”könsmaktsordningen i äktenskap, hem och förhållandet till fäderna”. En annan viktig aspekt av avhandlingen har varit att påvisa hur romanens idévärld byggs upp genom att växelvis anta och förkasta moraliska axiom och hur Lagerlöf, i tidens nihilistiska anda, undvikit att ge någon slutgiltig lösning på de frågor som de olika episoderna i romanen väcker.

Bergenmar inleder med att beskriva 1890-talets påbörjade frigörelse från realismen samt hur det estetiska livsprojektet – nihilismen – utvecklas. På ett väl avlyssnat sätt jämför Bergenmar romanfiguren Gösta Berling och Heidenstams figur Hans Alienus (Hans Alienus, 1892), hos vilka man mycket riktigt kan finna många samstämmiga idéer och ideal. ”Främlingskapets stolthet och smärta” och det ”skönhetssvärmeri” (enligt Oscar Levertin) som Alienus uttrycker skulle likaväl kunna gälla Gösta Berling. Bergenmar har dock valt att betona livsglädjen, det högstämda tonläget, blandningen av stilarter samt försöken att frigöra sig från ett förljuget samhälle som gemensamma nämnare för de båda verken eftersom det är dessa drag som skiljer ut dem från övrig samtida litteratur.

Lagerlöf hade förmodligen inte själv läst Nietzsche – det tycks forskningen vara överens om. Emellertid var författaren både intresserad av och känslig för tidens tendenser. Verkets spänning mellan det apolloniska och det dionysiska – skenet som gör livet meningsfullt och den hedonistiska, lustfyllda utlevelsen – är något Bergenmar framhåller, och hon menar att detta inte gestaltas genom någon enskild individ utan som en kollektiv stämning.

Denna kollektiva stämning av uppbrott och kaos, som tematiskt framställs genom ett ”bejakande av kärleken”, är en kvinnornas sak där Gösta Berling inte har någon framskjuten position. Anledningen är, enligt Bergenmar, att Berling är ”lika mycket en Don Juan (som är namnet på hans häst, egen anm.) som en Faust”. Denna synvinkel är något skev eftersom nihilism, som jag förstår den, förutsätter en extrem subjektivism som i mina ögon bäst gestaltas av Gösta Berling själv genom hans ständiga pendlande mellan storhetsvansinne och leda orsakad av ett begär som är omöjligt att tillfredsställa. Därutöver bör man med tanke på ovan nämnda namnsymbolik påminna sig att Gösta Berling även flankeras av en hund – Tankred – vars namn leder i en helt annan riktning än mot en manlighet i kris.

I avhandlingens fjärde kapitel beskriver Bergenmar hur Lagerlöfs verk kan sägas vara en hybrid mellan det muntliga berättandet och det skriftliga framställningssättet. Verket är en lyckad sammansmältning av saga och roman vilket skapar ett personligt tilltal och fängslar läsaren. Kapitlets inriktning mot berättarteknik kan i viss mån uppfattas som inkonsekvent för avhandlingen som helhet. Särskilt kan begreppsapparaten kritiseras för att vara godtycklig eftersom Bergenmar underlåter att informera läsaren om anledningen till sitt val.

Det är i nästföljande kapitel Bergenmar låter sig engageras och för fram sitt credo med emfas: att moderniseringen innebär en konflikt mellan rationalitet och känsloliv och att Lagerlöf genom detta tema skriver in sig i litteraturhistorien genom att låta även kvinnor utvecklas och delta i samhällsförändringen. Omvälvningen är ett kvinnligt projekt, mannen står för förvildning. Med denna slutsats tycks avhandlingen till viss del sammanfalla med den senaste i raden av Lagerlöfavhandlingar: Maria Karlssons avhandling, Känslans röst. Det melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst (2002), som delvis behandlar Gösta Berlings saga. I detta kapitel, som är både välskrivet och intressant, förs även en diskussion om förnuft ställt mot känsla samt erotik och etik. Hur ska människan kunna leva utan vare sig religiösa eller sociala lagar? Hur ska hon ensam kunna avgöra vad som är gott och ont?

Romanens avslut tycks uttrycka ett avståndstagande från den erotiska utlevelsen till förmån för en altruistisk människokärlek, men sensmoralen är långt ifrån entydig. Bergenmar framhåller ett slut utan syntes vilket harmonierar med romanens genomgående strategi att låta det moraliska ställningstagandet pendla såväl genom tema som genom komposition, något som blir belyst på ett utmärkt sätt. Bergenmar har heller inte förbisett tidigare forskningsresultat samtidigt som hon tydligt redogjort för sina egna ståndpunkter. Möjligtvis hade avhandlingen tjänat på ytterligare sammanhållning; ibland är associationerna väl yviga och texten sveper därmed över alltför många infallsvinklar. Och kanske är jag inte fullt övertygad om den skarpa gräns som Bergenmar drar mellan konsekvenserna av kvinnornas respektive Gösta Berlings (samt de övriga kavaljerernas) handlingar – för mig framstår de samtliga som en skara desillusionerade varelser – men de iakttagelser som framförts är både intressanta och tänkvärda, och romanens nihilistiska tendens som Bergenmar redogjort för är en mycket intressant ståndpunkt och något för forskningen att gripa tag i framgent.

nihilism = ståndpunkt som förnekar att det existerar en objektiv grund för t.ex. kunskap eller moraliska värden

Maria Wahlström

Uppgifter

7. Vad är huvudinriktningen för den recenserade avhandlingen om Gösta Berlings saga?

  • Att utforska det blandade mottagande som romanen fick när den gavs ut .
  • Att undersöka förhållandet mellan romangestalten Gösta Berling och dåtidens mansroll.
  • Att kartlägga i vilken grad romanens motiv har stöd i Selma Lagerlöfs egen livssituation.

8. I en fråga ställer sig recensenten tveksam till Jenny Bergenmars resonemang om Gösta Berlings saga. Vilken fråga?

  • Frågan om vilken nutida ställning romanen har.
  • Frågan om vilken litterär genre romanen tillhör.
  • Frågan om vilken roll tidsandan spelar i romanen.
  • Frågan om vilken betydelse kön har i romanen.

9. Hur kan man utifrån texten bäst beskriva romanen Gösta Berlings saga?

  • Växlingsrik och utan svar.
  • Flyktig och utan budskap.

10. Hur betraktar recensenten sammanfattningsvis
Jenny Bergenmars ståndpunkter?

  • Som i huvudsak en bekräftelse av andra forskares slutsatser.
  • Som väl värda att begrunda och dessutom utforska vidare.
  • Som inspirerande för både andra forskare och vanliga läsare.
  • Som alltför långtgående för att motivera till fortsatt forskning.

Fritidshemmens roll

I dag är cirka 80 procent av våra barn i åldrarna 6–9 år
inskrivna i fritidshem. Samtidigt har fritidshemmens roll
i förhållande till skolan diskuterats livligt. Många har velat
se verksamheten som en integrerad del av skolans arbete,
där fritidspedagogerna har viktiga bidrag att ge, också rent
pedagogiskt och även under skoltid. Samtidigt är verksamheten
frivillig. Hur ska den ekvationen gå ihop? Och vad
är egentligen ”fritid”? Fri för vem? Vilka möjligheter ska
barnen själva ha att bestämma över sin ”fria” tid?

En annan diskussionspunkt rör barngruppernas storlek
och bemanningen. Hur ska två fritidspedagoger kunna
ansvara för meningsfull pedagogisk verksamhet i en grupp
på 50 barn eller fler? Är det förresten inte vila och rekreation
barnen behöver mer än organiserade aktiviteter? Ska
ett bra fritidshem ha egna lokaler, eller duger skolans klassrum?
Hur lång ska utbildningen till fritidspedagog vara
– och vad ska den egentligen innehålla?

Malin Rohlins bok, Fritidshemmets historiska dilemman.
En nutidshistoria om konstruktionen av fritidshemmet i samordning
med skolan
, ger en utmärkt bakgrund till ett samtal
om alla dessa frågor. Boken bygger på den avhandling
författaren lade fram 2001. Hon har nu omarbetat och
uppdaterat texten, och i en epilog ger hon sin egen syn på
dagens situation, om än i rätt försiktiga ordalag. Hon ställer
sig till exempel frågande till varför så många bestämda
uppfattningar om fritidshemmen och deras verksamhet
torgförs, till synes utan kännedom om de forskningsresultat
som presenterats under senare år. I ett kunskapsbejakande
samhälle som vårt tas den kunskap som finns
ändå inte till vara!

Det är på många sätt en tankeväckande läsning. Vi får
följa författaren på en spännande resa genom seklen. Hon
berättar om hur arbetsstugorna, fritidshemmens föregångare,
växte fram i slutet av 1800-talet. Det skedde på initiativ
från engagerade lärare, som såg behoven hos barn från
fattiga familjer. I arbetsstugorna fick barnen hjälp med
läxläsning men också del av vardagslivskunskap, estetisk
fostran och social träning. Arbetsstugorna ersattes senare
av eftermiddagshemmen, den nya förskolans pedagoger
tog över – innan det så på nytt var dags för en närmare
samordning med skolans verksamhet, vad gällde både
innehåll och lokaler.

Malin Rohlin visar övertygande att kunskap och omsorgen
om barnets bästa långt ifrån alltid har styrt utvecklingen.
I stället har fackliga revirstrider, ekonomiska överväganden
samt skol- och socialpolitiska modeströmningar
fått ett orimligt stort inflytande över de beslut som fattats.
En rejäl tankeställare för alla som vill ha synpunkter på
dessa frågor idag!

Jag hade nog önskat att författaren hade gjort en ännu
grundligare omarbetning av den akademiska ursprungstexten,
inte minst språkligt, för att göra boken mer lätttillgänglig
för en bredare läsekrets. Malin Rohlins bok är
nämligen nödvändig läsning för alla som är intresserade
av fritidshemmens framtid, inte minst för de politiker och
chefstjänstemän som har att fatta de avgörande besluten.
Men också de som arbetar inom en verksamhet behöver
ibland få möjlighet att reflektera över vilken tradition de
egentligen arbetar i – för att förstå varför det ser ut som
det gör i dag.

Lars H Gustafsson

Uppgifter

11.  Textförfattaren nämner att deltagande i fritidsverksamhet är frivillig. Varför gör han det?

  • För att visa på konsekvenserna av att göra fritidsverksamheten obligatorisk.
  • För att ta upp frågan vad skolan egentligen
    menar med fritid.
  • För att påminna om att barnen själva bör få vara med och bestämma över sin tid.

12. Vilket påstående överensstämmer bäst med texten?

  • Övertygande forskning om fritidshemmens roll i skolan är en bristvara.
  • Politiska intressen har ofta gått före barns behov när beslut tagits kring fritidshem.
  • Ju fler som deltar i diskussionen om fritidshemmen, desto bättre är det.
  • Beslutsfattare bör fundera över vilka alternativ som finns till fritidshem.

Språk och kultur i vården

Kommunikationsproblem i vården orsakade av språkliga
och kulturella skillnader kan skapa osäkerhet om huruvida
sjukdomshistorien uppfattats korrekt samt leda till att
tolkningen förenklas och till att fler återbesök och undersökningar
görs. Det visar en ny avhandling från Karolinska
Institutet där forskare undersökt hur patienter med
invandrarbakgrund, läkare och tolkar upplever vårdmötet.

Vård på lika villkor är något som de flesta tar för självklart.
Men hur ser det ut i verkligheten? Och hur påverkar
kulturella och språkliga skillnader och olika referensramar
vårdmötet? Det har distriktsläkaren Eivor Wiking vid
Centrum för allmänmedicin i Stockholm intresserat sig
för. I sin doktorsavhandling har hon studerat hur patienter
i behov av tolk, distriktsläkare och tolkar uppfattar
vårdmötet och vad ett mindre lyckat vårdmöte kan leda
till. Forskningen är utförd med hjälp av enkätfrågor och
djupintervjuer på tolv vårdcentraler i Stockholm. Totalt
deltog 62 patienter från Chile, Iran och Turkiet, 74 tolkar
och 75 distriktsläkare.

Av resultaten i avhandlingen framgår att cirka hälften
av patienterna som haft tolk vid läkarbesöket upplevde
kommunikationsproblem på grund av språkliga och kulturella
skillnader. Det ledde bland annat till att de kände
sig osäkra på om deras sjukdomshistoria och information
uppfattats rätt. I intervjumaterialet framkom även att tolkarna
kände osäkerhet, vilket i vissa fall kunde leda till
att de anpassade tolkningen och förenklade ord. I de fall
läkarna kände sig osäkra på om allt var korrekt uppfattat
kunde det leda till fler återbesök och undersökningar.
Nära 40 procent av läkarna tyckte att tiden för konsultationen
inte var tillräcklig.

Men närmare 90 procent av tolkarna upplevde att
patienterna var nöjda. Och bland läkarna trodde 85 procent
att patienterna var nöjda med samtalet. Det överensstämmer
rätt väl med patienternas egna upplevelser så som
de beskrivs i avhandlingen. Cirka 80 procent av patienterna
kände sig respekterade för sin kultur, sin personlighet
och sina önskemål.
– Det är höga siffror, trots upplevda kommunikationsproblem.
Samtidigt verkar de kulturella och språkliga
skillnaderna begränsa möjligheten att förmedla fakta, tankar
och känslor. Konsekvensen kan bli att vårdbehövande
patienter får fel behandling eller ingen behandling alls,
menar Eivor Wiking.

Både läkare och tolkar efterlyste mer utbildning om
kulturell kompetens i vården.

Uppgifter

13. Vilket ord beskriver bäst den upplevelse som merparten av patienterna i studien hade av vårdmötena?

  • Samhörighet..
  • Osäkerhet.
  • Tillfredställelse.
  • Kommunikationsproblem.

14. Ansåg läkarna, enligt enkäten, att mötet med patienterna medförde något specifikt problem?

  •  Ja, läkarna upplevde i viss mån tidspress.
  •  Ja, läkarna ansåg att de fick felaktig information.
  • Nej, läkarna ansåg inte att mötet medförde något specifikt problem.

Jan Lööfs serier

Jag fastnar redan vid omslaget till boken Jan Lööfs serier:
volym 1
, blir sittande och studerar det en lång stund. Det
här är inte Jan Lööf, serietecknaren, utan Jan Lööf, barnboksillustratören:
mjuka, harmoniska former och varma
inbjudande färger – ett fönster till en annan värld, inte
olik vår egen men bräddfylld med äventyr och fantasieggande
figurer. Och jag erinrar mig alla de timmar i slutet
på 1960-talet och början på 1970-talet då jag försökte
lära mig rita som Jan Lööf: samma enkla men oändligt
uttrycksfulla figurer. Jag lärde mig aldrig – det skenbart
enkla kan vara ack så svårt – men mina tillkortakommanden
förmådde aldrig dämpa den fascination jag kände
inför Felix fiktiva värld.

Bokens bonusmaterial har samma effekt på mig. Lööf
leker med datormanipulerade foton av sig själv, men jag
har bara ögon för hans teckningar: kärleksfulla skivomslagsillustrationer
och en utblick över ett nöjesfält som är
som att slå upp barndomens portar på nytt. Och så hans
fantastiska maskiner, konstruerade av skrotdelar, där varenda
mutter är omsorgsfullt utritad och där det groteskt
storvulna och det jordnära förenas på ett sätt som övertygar
mig om att de här maskinerna inte bara skulle kunna
fungera, utan dessutom fylla en funktion.

Ville lämnar mig mera likgiltig. Teckningarna är både
finurliga och fantasieggande, men jag lockas inte längre
av själva historien med sitt alltför vuxna perspektiv. De
allra första Felix-stripparna, där figuren fortfarande heter
Fiffige Alf, har emellertid kvar hela sin naiva charm. De
tecknades av en Jan Lööf i 25-årsåldern, utexaminerad från
Konstfack och med barnböckerna En trollkarl i Stockholm
och Morfar är sjörövare i bagaget. Säkert var det dessa som
fick danska PIB att ge honom chansen att göra en tecknad
serie.

Jag ler åt de många pricksäkra detaljerna: åt Halmhattens
gorillor, som faktiskt är gorillor, och åt pelarhelgonet
som i smyg använder sig av en docka som standin.
Men också åt den pekpinneförnumstigt tillrättalagda
världsbilden.

Jovisst kan teckningarna te sig aningen valhänta och
trevande så här i början, och den första historien saknar
den rikedom på undertexter som snart skulle ge serien dess
komplexitet. Det skulle dröja till slutet av den tredje historien
– och den här volymen – innan Lööf slutgiltigt funnit
sin form såväl bild- som berättarmässigt, men anslaget
finns här och det gör magin också.
Carl Johan De Geer har sagt om Jan Lööfs serier att de
är som gjorda för att förklara världen för utomjordingar.
Och förvisso har Lööf en fantastisk förmåga att göra det
specifika allmängiltigt och det tidsbundna tidlöst. Populärkulturella
ikoner rör sig i det vardagsnära, tidlösa äventyr
kryddas med samtidspolitik och högt blandas med lågt.

I sällskap med dessa latinamerikanska diktatorer,
grottmänniskor och robotar känner jag mig förunderligt
hemmastadd.

Claes Reimerthi

Uppgifter

15.  Hur uppfattar textförfattaren Jan Lööfs
teckningar?

  • Som naiva och äventyrliga.
  • Som vardagliga och lättolkade.
  • Som detaljerade och fängslande..
  • Som tillrättalagda och undervisande.

16. Textförfattaren menar att Lööf har en speciell förmåga. Hur skulle den kunna beskrivas?

  • Förmågan att via det enkla och jordnära vidröra det tidlösa.
  • Förmågan att avbilda en värld som tilltalar såväl barn som vuxna.
  • Förmågan att berätta en historia utan att krångla till det.
  • Förmågan att visa hur till synes svåra saker egentligen är ganska enkla.

Forskningsprojekt om kassava

Kassavan kommer ursprungligen från Latinamerika, där
indianerna odlat den under mycket lång tid, speciellt för
det rika innehållet av stärkelse i rötterna. På 1700-talet
introducerades grödan i Afrika, där den med tiden kommit
att bli oerhört viktig, på grund av att den inte är särskilt
resurskrävande att odla. Grödan klarar sig på mycket
magra jordar och i torra områden. Dessutom kräver den
relativt liten arbetsinsats.

Kassava produceras huvudsakligen av småodlare. Sjuttio
procent odlas av små jordbruk huvudsakligen för husbehov.
Detta innebär att det ofta är kvinnor som ansvarar
för odlingen. Därför är det även socioekonomiskt intressant
när kassava nu i allt högre grad blir en handelsvara
som kan ge hushållet en inkomst.
– Man har börjat odla kassava istället för majs och andra
grödor som traditionellt varit viktigare i vissa delar av
Afrika, berättar docent Anna Westerbergh, institutionen
för växtbiologi och skogsgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet
(SLU) i Uppsala.

Som många andra grödor blir kassavan lätt angripen av
skadeinsekter och sjukdomar.
– Kombinationen av angrepp av virus, bakterier och
skadeinsekter gör att man tidvis råkar ut för stora förluster,
förklarar Anna Westerbergh.
De vilda släktingarna till den odlade kassavan är dock
mycket tåligare mot angrepp än sin domesticerade kusin.
Dessa egenskaper har gått förlorade i den odlade varianten.

Det är här Anna Westerberghs projekt kommer in. De
vilda kassavasläktingarna är en gigantisk genetisk resurs
där man kan hämta egenskaper som är önskvärda för den
fortsatta förädlingen.
– Men för att kunna använda den här resursen måste
man känna till den genetiska bakgrunden till de karaktärer
som skiljer de domesticerade sorterna från deras vilda
släktingar, säger hon.

För att kunna studera skillnaderna bättre har Anna
Westerbergh och hennes kollegor i Latinamerika korsat
en odlad kassavasort med dess närmaste vilda släkting,
som fortfarande växer i Amazonas regnskogar. Genom
att korsa hybridgenerationen med sig själv får man
fram en generation med stor variation dels i uttrycket
av egenskaper, dels i den genetiska bakgrunden, det vill
säga vilka genvarianter de olika individerna i populationen
– den så kallade kartläggningspopulationen – bär
på.

Kartläggningspopulationen studeras med hjälp av genetiska
markörer. Markörerna är små DNA-bitar som visar
vilka genvarianter varje individ har.
– För detta projekt behöver vi någonstans mellan två
hundra och tre hundra genetiska markörer som är spridda
över kassavans genom, berättar Anna Westerbergh. De är
som flaggor i olika delar av genomet.

Med dessa markörer utvecklar forskarna en genetisk
karta där de vet var varje ”flagga” finns i förhållande till
de övriga. Sedan mäter de sådant som protein- eller stärkelseinnehåll
hos plantorna, eller utsätter dem för sjukdomsangrepp
för att testa resistensen. Därigenom kan
de undersöka hur individernas genvarianter i varje markör
stämmer överens med uttrycket hos de studerade
egenskaperna.

Om de hittar en korrelation mellan en markör och en
viss egenskap har de identifierat ett område i genomet,
en gen eller några gener som kontrollerar den studerade
egenskapen. Denna kunskap är väldigt användbar vid fortsatt
förädling. Fast det är naturligtvis inte fullt så lätt som
det låter.
– Det är ju sällan en enda gen som styr en viss egenskap,
säger Anna Westerbergh. Det är ju oftast inte som
i skolexemplet där en enda gen styr vilken ögonfärg man
får, till exempel.

Med hjälp av den här kunskapen kan man redan på
groddplantstadiet välja ut de plantor som har de egenskaper
man söker, och det kallas Marker Assisted Selection
– markörassisterat urval. Det är ett viktigt redskap som
förenklar förädlingsprocessen och gör den mer effektiv.
Anna Westerbergh fick för tre år sedan en och en halv
miljon kronor från Sida för att jobba med projektet, och
nu har hon fått ytterligare två och en halv miljon för att
fortsätta.
– Det gör att jag kan bedriva ett mer omfattande arbete,
säger Anna Westerbergh, och jag har därmed också fått
möjlighet att engagera en ny doktorand, Wilson Castelblanco,
i projektet.

Wilson Castelblanco är från Colombia. Även om projektet
drivs från Sverige, så arbetar Anna Westerbergh och
Wilson Castelblanco ihop med forskare från ett tropiskt
jordbruksforskningscentrum i Colombia där kartläggningspopulationen
odlas.
– Det är viktigt att arbeta ihop med forskare som har
erfarenhet av grödan och som lever där kassavan odlas och
konsumeras, säger Anna Westerbergh.
Wilson Castelblanco arbetar både i Colombia och i Sverige.
I Colombia är han med och ser över odlingarna och
i Sverige arbetar han molekylärgenetiskt. Eftersom han
är från Colombia kan han också överbrygga de eventuella
kulturkrockar som lätt uppstår när forskarmiljöer från
olika delar av världen ska samarbeta.

Det har varit en hel del problem på vägen för att få fram
en kartläggningspopulation, och man arbetar just nu med
den genetiska kartan. Kraftiga regn har stört odlingarna
och dessutom uppför sig hybriderna på så sätt att man
tvingats göra ett omfattande korsningsarbete, bland annat
för att få fram tillräckligt mycket frön.

Nu har man dock en relativt stor population och har
identifierat lite drygt hälften av de markörer man behöver.
– Så snart är det bara att köra, säger Anna Westerbergh.
Det är inte alltid samarbetet mellan bidragsgivare och
forskare fungerar så här väl, trots att den här sortens forskning
med direkt tillämpbara resultat är vad SLU är bäst
på, menar Neil Powell, forskningssamordnare vid SLU.
– Vi har ett tillämpningsinriktat uppdrag, förklarar
han, vilket man skulle kunna förvänta sig skulle gå bra
ihop med att ta sig an problem i den så kallade tredje
världen.

Det breda angreppssätt som man har vid SLU kan dock
stundtals leda till problem när man söker pengar, anser
han. I och med att man i många projekt sträcker sig från
grundforskning till tillämpad forskning hamnar man lätt
mellan stolar när man söker pengar.
– Sarec, Sidas avdelning för forskningssamarbete, har
en strikt syn på vad som är forskning och vad som är
utveckling, menar han. De vill ofta se att forskaren håller
en viss distans till det han eller hon behandlar, men det är
ofta inte möjligt för oss. SLU:s forskning är i första hand
problemorienterad, vi är problemlösare.

Men det som Sarec ser som utveckling, och därför
skickar vidare till andra avdelningar inom Sida, anses
ibland vara för mycket av forskning för att passa inom
Sidas avdelningar. Det gör att SLU:s ansökningar riskerar
att skickas fram och tillbaka utan ordentliga beslut.
– Det här är ett genomgående problem för SLU i samarbetet
med Sida, säger Neil Powell.

Markus Skogsberg 

Uppgifter

17. Vad är det yttersta syftet med det forskningsprojekt
som texten beskriver?

  • Att överföra vissa önskvärda egenskaper mellan olika sorters kassava.
  • Att studera kassavans genetiska bakgrund och jämföra den med andra grödor.
  • Att kartlägga samspelet mellan kassavans genuppsättning och dess växtmiljö.
  • Att genom växtförädling ge vild kassava ett förbättrat näringsinnehåll.

18.  Vad gör enligt texten den odlade kassavan
till ett intressant studieobjekt?

  • Grödans användbarhet inom den genetiska grundforskningen..
  • Grödans förmåga att klara torka och sjukdomsangrepp.
  • Grödans ekonomiska och sociala betydelse i odlingsländerna.
  • Grödans ovanligt komplexa genetiska struktur.

19. Hur har forskarna skapat den så kallade
kartläggningspopulationen, enligt texten?

  • Med hjälp av upprepade korsningar.
  • Med hjälp av storskaliga odlingsförsök.
  • Med hjälp av datorstödd förädling.
  • Med hjälp av avancerade gentester.

20. Vilket problem har uppstått under Anna
Westerberghs forskningsprojekt?

  • Projektet har fördröjts av Sidas byråkratiska funktionssätt.
  • Själva korsningsarbetet har tagit oväntat lång tid..
  • Kulturskillnaderna mellan Sverige och Colombia har varit svåra att överbrygga.
  • Skadeinsekter och sjukdomar har drabbat grödorna.